Gav upp mitt jobb, trodde jag. Släppte den spännande titeln ”rekreationskonsult”. Inte helt lätt då jobbet kändes viktigt och riktigt, mer ett sätt att leva. Men så fick det vara, jag blev småbarnsmamma och ville inte stycka sönder tillvaron med pressande deadlines – stup i kvarten. Som mamma och dagmamma fick vi ändå mat på bordet.

Strövområden, reservat och nationalparker blev till minnen, goda såna. Men Skåneleden – där jag mötte min kärlek, vandrade ut ur min sorg, förlovade mig, bearbetade våra missfall och så vidare. Min livsnerv – Skåneleden – blev ingen berättelse att minnas. Den glöder än.

Nu har jag börjat vandra igen och det lär dyka upp lite Skåneleden här, my way!