”Det svarta sätet är fullt med fläckar och på golvet ligger högar med olika verktyg, hon får knappt plats med fötterna. Fast de verkligen inte är så särskilt stora. Hon tittar ner på fötterna som har de nästan alldeles nya skorna på sig och som dansar lätt över golvskrotet. Hon fick skorna när hon skulle börja sexårsskola, de är mest svarta men också lite vita. Det är de finaste skor hon haft, i alla fall vad hon kan komma ihåg. Hon vill egentligen ha gula skor, men det går absolut inte för sig. Gult som är den absoluta favoritfärgen, den man alltid blir glad av, den som får en att genast vilja dansa och spela och som får en att tänka på solvärme, honungssötma och mammas godaste saffransris!

Samma gula färg som bilen hon just nu åker i. Men nu när hon sitter i den gula bilen känns den inte alls speciellt fin och hon känner sig långt ifrån glad. Sockerklubban hon har fått är slut, hon kan fortfarande känna den söta smaken på tungan. Slickepinnens ljuvlighet har upptagit hennes tankar en bra stund, alltmedan bilen kricklat sig fram genom Kabuls kaotiska trafik. Men nu börjar hon undra. Hur länge ska hon åka här egentligen? Var finns hennes mamma och vilka är de andra tre personerna i den här fula gula bilen?”

#skrivpå #minbok #Flickornapåtåget