Vi är alla födda

Vi är alla födda

Vi talar om gudar och icke-gudar, vi talar om hjälpsamhet och att ta sig fram i livet. Vi talar om hur mycket vi älskar solen och så klart om opererade knän.
Jag sitter i en solig skogsbacke och en liten å ringlar förbi vid backens fot. Backen rymmer många, och det är vi. Somliga vilar i skuggan, några flockas kring grillarna och en del sitter djupt förtroliga på naturens stolar, gråstenarna.
Framför mig spelar barnen trummor och sjunger om födelsedagar. Ingen fyller år så jag tänker att vi firar oss alla. Vi är ju alla födda. Jag själv är född på Hässleholms BB faktiskt. Min lyckliga stjärna, att de tog mig tillbaka till livet eftersom jag började det med att dö en smula. Den jag jag talar med berättar att han är född i Damaskus, han tänker att Sveriges folk troligen är ett av världens bästa. För att vi är födda i fred och har levt så i generationer, i flera hundra år. För att landets ledare alltid strävar för att det ska bli bättre, för alla. Han säger så, och jag tror han ser vårt land ur ett annat perspektiv. Han som haft stridande soldater inne i sitt eget hem.
Jag önskar att alla Sveriges skogsbackar kunde vara precis så här. En plats för folk som fötts någonstans på jorden – Sverige, Syrien, Afghanistan, Irak eller var som -och som får dem att umgås så här hjärtligt och avslappnat.

Sommarfest hos Brobyggarna 2017

Från hamn till slott till å – till Österlenleden

Från hamn till slott till å – till Österlenleden

Från slott till slott.
Från hamn till hamn.
Från å till å ( tryckt 1984)
1980-talets delleder förenades under 90-talet och blev till ”Skåneleden 4 Österlenleden”. Nästa årtionde översattes faktatexter kring ledens sevärdheter på både engelska, tyska och danska. Fyra små böcker levererades tillsammans med kartan. Och det gudomliga pappret upptäcktes! Det som tål både dragkamp och diskmaskintvätt. Det används än, 2018.
Min fjorton mil långa promenad längs Österlenleden utfördes dock med det gamla sönderfallande pappret. Då gällde det att undvika regn (och fallande i vatten…) och onödiga vikningar, om man inte ville gå vilse. Vilket man såklart råkade ut för – Hammars backar var ett klurande utan dess like, med totalt hundfientliga staketövergångar. Plurrandet i november är oförglömligt. Också Skåneledens orange färg var ett intressant fenomen: från rosa till rött, och ibland faktiskt – orange.
MEN upplevelsen att vandra längs Verkeån uppvägde allt! Sagolikt 
1978 – 2018 #Skåneleden40 med #Skånskalanskap

Vandringskartan som satte spår

Vandringskartan som satte spår
Året 1998 fick jag en vandringskarta i min hand. Det var ett sådant tillfälle som verkligen stakade ut en ny kurs i livet. Jag hade sagt upp mig från mitt jobb för att försöka skapa det arbete jag önskade: med natur och friluftsliv. Mannen (pojkvaskern) som gav mig kartan blev några år senare min äkta hälft. Kartan blev också början på över hundra mils hälsouppbyggande vandring – och ett märkligt kartintresse. För just Skåneleden. <3
Den första vandringen av en hel delled började som en sorgevandring efter ett dödsfall, våren 2001. Ibland tillsammans med en vän, ibland ensam med hunden. Fjorton tankfulla vandringsmil, från ås till ås.
Vem kunde ana att kartgåvan skulle leda till att skåneledskartor skulle bli min profession? Inte jag i alla fall, efter alla mina vilsesprång i skolans orientering.
Stolt och glad att jag får fira #Skåneleden40 och att vara en del av ledens utveckling.
Vandringskartor SL ÅÅ 1981-2018
SL3 1997
Vandring delled ÅÅ 2001

 

Med huvudet bland molnen

Med huvudet bland molnen

Ja, hur beskriver man den här dagen? Där himmelriket är alldeles nära. Då man vandrar med huvudet bland molnen. Och två av hjärtats platser förenas. #Skåneleden40 #Hovdalanaturområde och Hässleholms kommun prisas för sina insatser. 🌟💕
Tack @Stiftelsen Skånska Landskap och @Skåneleden för en härlig Skåneledsträff!

Sommarens musketörer

Sommarens musketörer

De tre musketörerna!

Som i sommar kämpat med fisketrådsnystan, kantrande kanoter, stickande eldrök i ögonen och deg i både hår och sandaler – det här är vi tre.

Cia Larsson, tänder gärna gnistan för naturen hos folk. Med ny knäprotes rör hon sig i regel runt baslägret och elden, i ett ständigt moln av rök och mjöl.

Cia Larsson,
tänder gärna gnistan för naturen hos folk. Med ny knäprotes rör hon sig i regel runt baslägret och elden, i ett ständigt moln av rök och mjöl.

Mohammad Nour Tadmori Viktig vikarie under sommaren! Man kan säga att han är Cias högra hand och vänstra ben efter knäoperationen. Du hittar honom vid lägerelden eller allra helst nära vattnet, gärna utrustad med spö och mask.

Mohammad Nour Tadmori
Viktig vikarie under sommaren! Man kan säga att han är Cias högra hand och vänstra ben efter knäoperationen. Du hittar honom vid lägerelden eller allra helst nära vattnet, gärna utrustad med spö och mask.

Bengt Förleder gärna ALLA människor ut i naturen och får dem att känna sig trygga där. Rör sig oftast till kanots eller till fots.

Bengt Granneli/IUT-eko
Förleder gärna ALLA människor ut i naturen och får dem att känna sig trygga där. Rör sig oftast till kanots eller till fots.

Vi har under sommaren dragit till skogs med ett par hundra nyanlända, vilket i princip innebär att det;

  • bakats minst 200 brödkakor över elden
  • krokats 200 sprattlande daggmaskar
  • slagits tusentalet gnistor med tändstål

Det innebär också att mer än 200 personer suttit på mosskuddar eller lutade mot trädstammar under största möjliga tystnad. Då naturen fått lov att göra ett av sina många underverk, ge en stunds stillhet och harmoni.

Vi har visat och berättat om svenska djur, bär och svampar. Allemansrätten har gått som en röd tråd genom allt vi företagit oss.

Framför allt har var och en fått vara sig själv och äkta mänskliga möten har varit många, givande och varma. Och vi fortsätter under den kyligare hösten 🙂

Projektet utförs på uppdrag av Stiftelsen Skånska Landskap och med medel från Stiftelsen Skogssällskapet

 

 

Ny vandringskarta med nya frestande stigar

Ny vandringskarta med nya frestande stigar

Nu rullar den in till tryck – kartan som det pysslats med i över ett halvår. Det som tagit extratid är alla de nya flotta stigarna runt Finjasjön och Hovdala naturområde. Det är inte utan att man längtar efter att själv få prova dem. Men med en nyinsatt knäprotes får man ge sig till tåls.

Att under tiden få sätta ihop den nya vandringskartan är ett mycket trevligt substitut. Speciellt när man kan sitta ute och kartpyssla.

Balansgång

Balansgång

Ur boken:

Oron spred sig i den lilla familjen. Hur skulle det nu bli? Den lilla flickan som kommit att tillhöra dem de senaste fyra åren kunde återvända till sin mor och far i Finland. Landets svåra balansgång mellan Sovjet och Tyskland hade kommit till sin ände och de sista trupperna hade lämnat Finland under våren 1945. Nu ett år senare hade den finska staten signalerat att det var dags för krigsbarnen att resa hem, till ett sargat men säkert land, och i det senaste brevet från Äiti kunde de läsa om hennes längtan och önskan att få återse sin dotter.

Problemet var att de stod varandra så nära nu, flickan, Ester och Arvida. De följde henne till skolan varje dag och på eftermiddagarna fikade de tillsammans i butiken. Hon var en ambitiös tjej och strax plockades skolböckerna fram för att öva. Det svenska språket hade hon gjort till sitt och med det goda läshuvudet såg framtiden ljus ut. Frågan var om det finska språket fanns kvar överhuvudtaget. Flickan verkade inte vilja använda det, inte ens när hon träffade sin lillasyster som bodde utanför byn. Det var nästan som om hon försökte dölja det. Kanske var det inte helt osannolikt att barnen i skolan kom med nedsättande kommentarer, de hade själv hört ett och annat om finnjävlar och att svenskar först och främst borde ge mat till sina egna och inte andras ungar. Men Ester och Arvida tänkte absolut inte så, och många med dem, de hade inga egna barn och de hade både utrymme och gott om mat åt sin lilla extraflicka. Det var nog snarare så att Lempi hade fyllt ett stort tragiskt tomrum i deras liv. Det där att vara kvinna och samtidigt inte begåvas med några barn. Allt hade en större mening nu, så kände de båda två.