När livets röda tråd blev orange

När livets röda tråd blev orange

”Du tycker om friluftsliv och att vara i naturen, eller hur?”
Syns det på mig på något sätt, tänker jag, sneglar ner på min klädsel och svarar ”Jo visst, av födsel och ohejdad vana är det nog så”.
”Kanoting?”
”Oh ja!” säger jag och får upp bilder av paddelturen (min enda) då solen blagade, näktergalen jublade och jag gick på grund i forsarna stup i kvarten, och fick åka baklänges ner. Med full packning och två vippande schäfrar i kanoten.
”Och ridning?”
Vad svarar man på det när hästar varit livselixiret sen sjuårsåldern.
”Vandring då?” fortsätter han utfrågningen.
Vandring? Gå i skogen, det gillar jag ju, tänker jag. Har alltid drällt i skogen, dämt bäckar, byggt tusen kojor och ännu flera stall åt mina låtsashästar. Han menar nog med ryggsäck och kniv, det har jag aldrig haft. Men det är väl inte för sent att börja. ”Vandra är toppen!” svarar jag.

Det var inte vårt första möte, han var stamgäst på fiket där jag jobbade. Brukade beställa dagens snuskbulle och kaffe i odiskad mugg. Snuskbulle var Delikatos chokladboll med kokos, snuskigt gott, fett och onyttigt. Hans kaffemugg var en specifik mugg som inte fick diskas – eftersom det gav kaffet karaktär.
”Jo, jag frågar för att jag tänker att man bör jobba med något man gillar, som att vara ute i naturen, och jag tror att du vill vara med. Som guide genom naturen.” Här stod jag hedrad och glad över att ha fått denna unika jobbförfrågan. Förvisso fanns ingen anställning med i bilden, inte ens ett företag i bakgrunden. Endast en arbetslös man med idéer och ambitioner. Jag sa upp mig, såklart.

Att kombinera vandring med kanoting och ridning var vår melodi. Vi skulle sätta samman olika spännande turer att boka. Ganska snart upptäckte vi att det fanns en ”Skåneleden” i våra trakter. Ypperlig för vandring, sades det. Vi satte igång att vaska fram guldkornen för att visa och berätta för blivande gäster. Om troll, hedningar, original, kulturspår och olika unikum i naturen. Vi finkammade terrängen närmast leden och lusläste hembygdsböcker, domsagor och naturvårdsplaner.

Exakt där och då startade min relation med Skåneleden och livets röda tråd – blev orange.
Året var 1997

När jag fann min orange tråd - blomstrade livet

När jag fann min orange tråd – blomstrade livet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *