Hemma

Hemma

-Får jag? Säger han lite blygt och gör en svepande rörelse med handen mot den utposterade huggkubben och yxan.
-Hugga ved menar du? Ja, det får du gärna, säger jag, nickar och ler. Man vet aldrig hur mycket svenska som SFI-eleverna fångat upp så jag använder gärna både tal- och kroppsspråk.
Eleverna brukar få prova på att hugga ved, de som vill. Ibland blir det mest en selfie med yxan i högsta hugg, ibland önskar de verkligen bemästra vedhuggandets konst, andra gånger handlar det om att vi de facto behöver veden. Vilket som så är säkerheten viktig och jag följer honom fram till huggkubben.
-Vet du hur man gör?
-O ja, jag kan. Mycket i mitt land.
Han fattar yxan och visar sig vara den mest erfarne vedhuggare jag mött. Och den mest dedikerade. Mellan dagens olika aktiviteter ser jag honom allt som oftast med yxan i näven, som om yxan och mannen blivit ett. Vårt dagsbehov av ved blir med råge uppfyllt och förmodligen också hela veckans.
När det till slut är dags att säga adjö för dagen ser han nästan kärleksfullt bort mot kubben:
-Jag har aldrig känt som hemma i Sverige, förrän nu.

(Naturen som arena för integration 2019)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *