Dec4
Category Archives: Skåneleden
#Skåneleden40Nov11
Från hamn till slott till å – till Österlenleden
Från slott till slott.
Från hamn till hamn.
Från å till å ( tryckt 1984)
1980-talets delleder förenades under 90-talet och blev till ”Skåneleden 4 Österlenleden”. Nästa årtionde översattes faktatexter kring ledens sevärdheter på både engelska, tyska och danska. Fyra små böcker levererades tillsammans med kartan. Och det gudomliga pappret upptäcktes! Det som tål både dragkamp och diskmaskintvätt. Det används än, 2018.
Min fjorton mil långa promenad längs Österlenleden utfördes dock med det gamla sönderfallande pappret. Då gällde det att undvika regn (och fallande i vatten…) och onödiga vikningar, om man inte ville gå vilse. Vilket man såklart råkade ut för – Hammars backar var ett klurande utan dess like, med totalt hundfientliga staketövergångar. Plurrandet i november är oförglömligt. Också Skåneledens orange färg var ett intressant fenomen: från rosa till rött, och ibland faktiskt – orange.
MEN upplevelsen att vandra längs Verkeån uppvägde allt! Sagolikt 
1978 – 2018 #Skåneleden40 med #Skånskalanskap
okt26
Vandringskartan som satte spår
Året 1998 fick jag en vandringskarta i min hand. Det var ett sådant tillfälle som verkligen stakade ut en ny kurs i livet. Jag hade sagt upp mig från mitt jobb för att försöka skapa det arbete jag önskade: med natur och friluftsliv. Mannen (pojkvaskern) som gav mig kartan blev några år senare min äkta hälft. Kartan blev också början på över hundra mils hälsouppbyggande vandring – och ett märkligt kartintresse. För just Skåneleden. <3
Den första vandringen av en hel delled började som en sorgevandring efter ett dödsfall, våren 2001. Ibland tillsammans med en vän, ibland ensam med hunden. Fjorton tankfulla vandringsmil, från ås till ås.
Vem kunde ana att kartgåvan skulle leda till att skåneledskartor skulle bli min profession? Inte jag i alla fall, efter alla mina vilsesprång i skolans orientering.
Stolt och glad att jag får fira #Skåneleden40 och att vara en del av ledens utveckling.
okt25
Med huvudet bland molnen
Ja, hur beskriver man den här dagen? Där himmelriket är alldeles nära. Då man vandrar med huvudet bland molnen. Och två av hjärtats platser förenas. #Skåneleden40 #Hovdalanaturområde och Hässleholms kommun prisas för sina insatser. 🌟💕
Tack @Stiftelsen Skånska Landskap och @Skåneleden för en härlig Skåneledsträff!
-
- #Skåneleden40
okt25
Fribert satte stenen i rullning
Årets hyllning går till vår älskade vandringsled som fyller 40 år! Pionjären Folke Fribert satte stenen i rullning och den första sträckan av leden invigdes 1978. På den tiden cirka 25 mil, nu närmar den sig 130.
Må du leva i hundrade år <3
#Skåneleden40
#Skåneleden40sep8
Ny vandringskarta med nya frestande stigar
Nu rullar den in till tryck – kartan som det pysslats med i över ett halvår. Det som tagit extratid är alla de nya flotta stigarna runt Finjasjön och Hovdala naturområde. Det är inte utan att man längtar efter att själv få prova dem. Men med en nyinsatt knäprotes får man ge sig till tåls.
Att under tiden få sätta ihop den nya vandringskartan är ett mycket trevligt substitut. Speciellt när man kan sitta ute och kartpyssla.
Dec13
Förbannelsen vid källan i Hallaröd
Ur boken:
– Ursäkta…
Hon sätter fingret för sin mun för att tysta mig och sänker åter blicken mot vattenkällan. Jag backar långsamt utom synhåll och låter henne fortsätta sin ritual. En grov ek får bli mitt ryggstöd och jag slår mig ner vid den alldeles bredvid stigen, bland vårfuktiga kvistar och blad. Runt mej står bugande vitsippor med slutna knoppar, väntandes på att få slå ut i blom. Jag plockar lite planlöst bland dem, befriar en och annan krokig stackare från vinterns rester. Efter en stund kommer flickan gående längs stigen. Med mjuka fjädrande steg och kroppshållning som en balettdansös.
– Du kan skydda dig med hjälp av källan. Hon vänder sig mot mig, jag ser på henne och undrar vad hon menar.
– Men nu är det försent, solen har precis gått upp. Om du vill försöka ska du gå till källan ensam innan solen går upp, det är viktigt.
Jag funderar på hennes ord, Vad är det jag ska skydda mig emot?
– Har du sänt en förbannelse finns det tyvärr bara en utväg
– Förbannelse?
Snubblade över källan helgad åt Sankt Olof. Ingen törstsläckare, men eggar tankarna.
aug29
Hinsidan järet…
Ur boken:
”Steg läggs på steg, raviner öppnar sig vid min sida. En uråldrig tingsplats passeras, ett hägn med linderödssvin skingrar mina tankar. Väl framme vid den enorma muren som omger Hjorthagen ser livet betydligt ljusare ut. Här måste jag klättra upp, för att se ordentligt. Rent av sitta och dingla med benen över kanten, tänka på godsherrar och tjänstefolk.
Hinsidan järet ligger en man på alla fyra. Alla mina tunga tankar skingras som dimmor inför morgonsol. En brölande hjort hade varit på sin plats men en man med tygrock, skinnbyxor och stövelkängor liggandes på alla fyra? Han mumlar högt för sig själv och granskar något nogsamt. Jag reser mej till knästående, som en sprinter inför ett lopp, spänner blicken och ser att den udda mannen är utrustad med både pennhus, bläckhorn och en piskperuk på huvudet…
Muren kring Hjorthägnet är ett hisnande stenarbete
aug29
Med Pegman på Österlenleden
Ett annorlunda och spännande uppdrag: att vandra tillsammans med Pegman, hen som tar tusentals bilder i alla riktningar. Alltihop hamnar sedan på nätet. Med andra ord kan vem som helst återuppleva min och Anders vandring mellan Borrby Strandbad och Torparebron (SL4 etapp 3-6).
-
- Introduceras för nya vandringssällskapet
-
- Haväng i sin vackraste skepnad
-
- Vandrar över Verkaåns klara vatten.
-
- Medan somliga kämpar med 21 kg Pegman genom sand
-
- Passar andra på att bada
-
- Slutdestination lägerplatsen i Kivik
-
- Alldeles i byns utkant
Kivik – Borrby Strandbad
-
- Redo för en ny dag med Pegman.
-
- Färgmarkering utan målarfärg i Stenshuvud nationalpark.
-
- Utsikt från jättens hjässa.
-
- Uppgång vid Knäbäckshusen.
-
- Knäbäckshusen
-
- Anländer lägerplatsen Tjörnedala
-
- Vedförrådet, ingen brasa idag inte…
-
- Vindskyddet vid lägerplatsen Tjörnedala
-
- Vila trötta ben
-
- Vandra vidare längs kusten
-
- Paus för Pegman (och vandrare)
-
- Motvind så man nästan kan flyga.
-
- Vid Kyhl svänger vi av.
-
- Hittar lägerplatsen Kyhl
-
- Sand, strand och bada
-
- Här dyker Pegman upp.
-
- Slutdestination vid Borrby Strandbad.
-
- Pegman på bussresa 🙂
-
- Aj!
jun10
Fuskvandrare…
Ur boken:
”Med vulkanutbrottet i färskt minne påbörjar jag min nästa etapp med viss bävan. Ett litet stycke längre fram väntar ännu en vulkanrest, Allarpsbjär. Den är mindre än den förra men den här gången kommer jag rakt på de sexkantiga pelarna och vulkandetektiven i mig är mer än nöjd. Hade jag varit en äkta vandrerska skulle jag roat mig med att plocka fram en kompass, se nålen snurra förvirrat.
Men det gör jag inte, för jag tillhör fuskvarianten av vandrare – som bara går. Utan överlevnadsutrustning och nogsamt genomtänkt packning. Med en tub räkost och grovt bröd, utan tillstymmelse till frystorkat och lättviktigt. Utan appar eller digitala mojänger. Svaret på din fråga är ”ja, jag går vilse ibland”. Men hittills har jag hittat hem. Jag lämnar den stillsamma vulkanen, mattan av sippor och går ett stycke längre in i naturreservatet.”
Allarpsbjär – min andra vulkan! Fler att finna för den som önskar.