Category Archives: Självkänsla

Trasdockan

Trasdockan

Självkänslan vacklar, faller och slår i marken. Som en sliten trasdocka med solkiga kläder och spruckna flätor ligger den där.  Jag är less på att vårda och mana henne vidare i livets hisnande karusell. ständigt repa tovigt hår, lappa och laga det nötta tyget. I drygt fyrtio år har jag burit henne med mej. Tidvis ömt med varsamma händer, ibland med naglarna förtvivlat inborrade i hennes bleka axlar. Ska hon aldrig nånsin resa sig upp och gå? Vuxen, fri och modig.

Ett avvisande, ett oklokt ord eller en feltolkad gest. En händelse tunn som den finaste spindeltråd kan få benen att svika. Bor det brusten självkänsla i en var, i varje kvinna och man? Eller är det bara min lott att vara Kvinnan med trasdockan?

På den regnvåta marken ligger hon utfläkt. Den kalla fukten stiger genom tyget och väter stoppningen. De garntestar som en gång var hennes svallande hår flyter i en brunfärgad vattenpuss. Fallet hade sin upprinnelse i en annan typ av puss, eller frånvaron av en sådan. En kyss som aldrig blev kysst, en kärleksgåva som aldrig blev given.

Bröstkorgen snördes ihop och gråten stockade sig i halsen, den längtande kvinnokroppen besattes av en liten och evinnerligt ensam flicka. När tre små ord av kärlek nådde örat kunde de inte höras. De studsade som tre flipperkulor och försvann utan att ge poäng.

Kärlekens avundsjuka styvsystrar Osäkerhet och Oro hade drivits fram. Tillsammans försöker de bringa ordning i kaoset. Som vettvillingar far de fram och sargar det bleka decemberlandskapet. Den flyktväg de försöker forcera är den som leder tillbaka till det kärlekslösa livet. Där lugnet, enkelheten också meningslösheten råder. Där hemligheten med trasdockan kan bevaras och begravas, där hon aldrig kan ges möjligheten att växa sig fri och modig.

(2004, Om att blotta självkänslan, och förälskelse)