Category Archives: Naturlig integration

4000 på besök i naturen, 2015-2019

4000 på besök i naturen, 2015-2019

Vi är en del av 2015
Min man och jag har välkomnat cirka fyratusen SFI-elever och asylsökande ute i den skånska naturen. Alltihop började när jag som volontär mötte upp de som flyttade in på asylboendet vid vår hemstad. Det var något av det bästa jag gjort. Vi fick vänner, vi fick familjemedlemmar, vi fick omvälvande upplevelser. Och så småningom uppdraget att använda naturen som arena för integration.

Alla dessa möten har varit enormt lärorika, inspirerande och utvecklande för oss personligen. Samtidigt som vi hoppas att nya i Sverige fått kunskap om den svenska naturen, förståelse för allemansrätten och hur viktig den är i samhället samt mest av allt hoppas vi att naturen blir en arena att möta andra människor och skapa ett hälsosammare liv.

Vi är stolta över att vara en del av detta #jagär2015

2015-2019

Eld som förför

Eld som förför

Bästa platsen, säger han och sveper med armarna framför eldstaden. Han har suttit ensam inne i raststugan en god stund, blickandes in i lågorna. Klassen ska samlas utanför, vid den större lägerelden, och vi ska gå igenom svensk allemansrätt och friluftsliv. Efter några påstötningar får jag slutligen honom att lämna den Bästa platsen.

Efter genomgången tar vi upp tändstålen och eleverna får prova på att tända eld. Inför det kommande brödbaket behöver vi ha fyra eldar igång. Jag inser snabbt att den unge mannen är erfaren eldare, han bygger omsorgsfullt från enkla gnistor till stora välmatade eldar.

Han fläktar ihärdigt på dem alla, en efter en. Allt eftersom beter han sig alltmer som en furie och far hastigt fram emellan dem. Klasskamraterna runt eldarna verkar han helt glömt bort och de backar undan för att inte bli nersprungna eller få de uppfläktade eldslågorna på sig.

Efter en halvtimmes nästan maniskt eldande lugnar han åter ner sig, lommar in i raststugan och sjunker ner på Bästa platsen.

Hans lärare vänder sig mot mig och säger stillsamt:

-Han får upp minnen. De tre sista åren i Syrien eldade han mycket. Gud vet vad han tvingades elda, tillägger hon.

(Naturen som arena för integration, 2019)

 

Hemma

Hemma

-Får jag? Säger han lite blygt och gör en svepande rörelse med handen mot den utposterade huggkubben och yxan.
-Hugga ved menar du? Ja, det får du gärna, säger jag, nickar och ler. Man vet aldrig hur mycket svenska som SFI-eleverna fångat upp så jag använder gärna både tal- och kroppsspråk.
Eleverna brukar få prova på att hugga ved, de som vill. Ibland blir det mest en selfie med yxan i högsta hugg, ibland önskar de verkligen bemästra vedhuggandets konst, andra gånger handlar det om att vi de facto behöver veden. Vilket som så är säkerheten viktig och jag följer honom fram till huggkubben.
-Vet du hur man gör?
-O ja, jag kan. Mycket i mitt land.
Han fattar yxan och visar sig vara den mest erfarne vedhuggare jag mött. Och den mest dedikerade. Mellan dagens olika aktiviteter ser jag honom allt som oftast med yxan i näven, som om yxan och mannen blivit ett. Vårt dagsbehov av ved blir med råge uppfyllt och förmodligen också hela veckans.
När det till slut är dags att säga adjö för dagen ser han nästan kärleksfullt bort mot kubben:
-Jag har aldrig känt som hemma i Sverige, förrän nu.

(Naturen som arena för integration 2019)

Vi är alla födda

Vi är alla födda

Vi talar om gudar och icke-gudar, vi talar om hjälpsamhet och att ta sig fram i livet. Vi talar om hur mycket vi älskar solen och så klart om opererade knän.
Jag sitter i en solig skogsbacke och en liten å ringlar förbi vid backens fot. Backen rymmer många, och det är vi. Somliga vilar i skuggan, några flockas kring grillarna och en del sitter djupt förtroliga på naturens stolar, gråstenarna.
Framför mig spelar barnen trummor och sjunger om födelsedagar. Ingen fyller år så jag tänker att vi firar oss alla. Vi är ju alla födda. Jag själv är född på Hässleholms BB faktiskt. Min lyckliga stjärna, att de tog mig tillbaka till livet eftersom jag började det med att dö en smula. Den jag jag talar med berättar att han är född i Damaskus, han tänker att Sveriges folk troligen är ett av världens bästa. För att vi är födda i fred och har levt så i generationer, i flera hundra år. För att landets ledare alltid strävar för att det ska bli bättre, för alla. Han säger så, och jag tror han ser vårt land ur ett annat perspektiv. Han som haft stridande soldater inne i sitt eget hem.
Jag önskar att alla Sveriges skogsbackar kunde vara precis så här. En plats för folk som fötts någonstans på jorden – Sverige, Syrien, Afghanistan, Irak eller var som -och som får dem att umgås så här hjärtligt och avslappnat.

Sommarfest hos Brobyggarna 2017