Året var 2001 och jag gick – och gick – och gick. Och njöt! Hade begravt min mamma ett halvår tidigare och sorgen drev mig ut i naturen. Så helande.

Även om jag vaknade med en klump i bröstet var morgon var sinnet lätt framåt dagen. Så kan det gå när man väljer att vandra för att skingra tankarna.

Började i medeltidsstaden Ystad och kricklade mig fram längs kusten till underverket Haväng. Blir varm i hjärtat bara jag hör ordet – Haväng. Vände motvilligt havet ryggen och slog följe med en ny vänskap, Verkeån. Att vandra längs den ån är det bästa jag gjort, i vandringsväg alltså.

Den avslutande sträckan mellan Verkasjön, Snogeholm och tillbaka till Ystad var absolut trivsam men ingen karamell man går och suger på i evighet.

Ystad till Nybrostrand – strandpromenad

Nybrostrand till Löderups strandbad

Löderups strandbad till Borrby strandbad – sand!

Borrby strandbad till Simrishamn – njutning

Året 2016 kom jag tillbaka för en promenad tillsammans med Anders och Pegman. Skåneleden är tyvärr omdragen och det blir mycket vandring på väg.

Simrishamn till Kivik – över Stenshuvud9

Kivik till Vantalängan – älskad sträcka

Vantalängan till Verkasjön – en personlig favorit

Favoritsträckor bör ses igen – kombo mellan Skåneleden/Backaleden (orange/gul)

Verkasjön till Agusa – små stigar på åsar

Agusa till Torparebron

Verkasjön till Heinge

Heinge till Lövestads åsar

Vitabäck till Snogeholm – Fyledal & berg på lut

Snogeholm till Ystad – vägar & slott

(2001)

One Response »

  1. Pingback: » Min bildberättelse om ”Österlenleden” växer fram www.anglatorpet.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *