Balansgång

Balansgång

Ur boken:

Oron spred sig i den lilla familjen. Hur skulle det nu bli? Den lilla flickan som kommit att tillhöra dem de senaste fyra åren kunde återvända till sin mor och far i Finland. Landets svåra balansgång mellan Sovjet och Tyskland hade kommit till sin ände och de sista trupperna hade lämnat Finland under våren 1945. Nu ett år senare hade den finska staten signalerat att det var dags för krigsbarnen att resa hem, till ett sargat men säkert land, och i det senaste brevet från Äiti kunde de läsa om hennes längtan och önskan att få återse sin dotter.

Problemet var att de stod varandra så nära nu, flickan, Ester och Arvida. De följde henne till skolan varje dag och på eftermiddagarna fikade de tillsammans i butiken. Hon var en ambitiös tjej och strax plockades skolböckerna fram för att öva. Det svenska språket hade hon gjort till sitt och med det goda läshuvudet såg framtiden ljus ut. Frågan var om det finska språket fanns kvar överhuvudtaget. Flickan verkade inte vilja använda det, inte ens när hon träffade sin lillasyster som bodde utanför byn. Det var nästan som om hon försökte dölja det. Kanske var det inte helt osannolikt att barnen i skolan kom med nedsättande kommentarer, de hade själv hört ett och annat om finnjävlar och att svenskar först och främst borde ge mat till sina egna och inte andras ungar. Men Ester och Arvida tänkte absolut inte så, och många med dem, de hade inga egna barn och de hade både utrymme och gott om mat åt sin lilla extraflicka. Det var nog snarare så att Lempi hade fyllt ett stort tragiskt tomrum i deras liv. Det där att vara kvinna och samtidigt inte begåvas med några barn. Allt hade en större mening nu, så kände de båda två.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *