Tyringe Auktionskammare arrangerar gårdsauktion söndagen den 15 augusti.
Visning kl 12, auktionstart kl 13
Väl mött!
Läs mer här
Tyringe Auktionskammare arrangerar gårdsauktion söndagen den 15 augusti.
Visning kl 12, auktionstart kl 13
Väl mött!
Läs mer här
”Det svarta sätet är fullt med fläckar och på golvet ligger högar med olika verktyg, hon får knappt plats med fötterna. Fast de verkligen inte är så särskilt stora. Hon tittar ner på fötterna som har de nästan alldeles nya skorna på sig och som dansar lätt över golvskrotet. Hon fick skorna när hon skulle börja sexårsskola, de är mest svarta men också lite vita. Det är de finaste skor hon haft, i alla fall vad hon kan komma ihåg. Hon vill egentligen ha gula skor, men det går absolut inte för sig. Gult som är den absoluta favoritfärgen, den man alltid blir glad av, den som får en att genast vilja dansa och spela och som får en att tänka på solvärme, honungssötma och mammas godaste saffransris!
Samma gula färg som bilen hon just nu åker i. Men nu när hon sitter i den gula bilen känns den inte alls speciellt fin och hon känner sig långt ifrån glad. Sockerklubban hon har fått är slut, hon kan fortfarande känna den söta smaken på tungan. Slickepinnens ljuvlighet har upptagit hennes tankar en bra stund, alltmedan bilen kricklat sig fram genom Kabuls kaotiska trafik. Men nu börjar hon undra. Hur länge ska hon åka här egentligen? Var finns hennes mamma och vilka är de andra tre personerna i den här fula gula bilen?”
#skrivpå #minbok #Flickornapåtåget
”Barntågresan tar dagar och nätter, soppa-smörgås, smörgås-soppa. Stanken av stress och urin förtätas när timmarna går och sorgen och kroppsbehoven inte alltid kan kontrolleras. Barn kliver av efterhand och tågkupén blir luftigare. Landskapet utanför fönstret förändras sakta, från granskogsdunkel till ljusare bergknalleland och vidare till det småbrutna som ska bli flickornas hemvist framöver. Tåget saktar in, kostymkvinnan reser sig, ler och sträcker sina händer mot dem och säger:
-Kom flickor, ni är äntligen hemma nu.”
#skrivpå #minbok #krigsbarn
För honom är livet på allvar. Det finns inget ytligt hos den pojken, han är som en svart tjärn i myren. Där tillvaron är nerkokad till väsentligheter, och det är så vilsamt att få vara där. Utan bjäfs och tingeltangel. Hans ögon är genuin värme och omtanke, men jag har också sett dem bli hårda och svarta, av ilska och sorg och frustration. Över sakernas tillstånd. Över att fängslas i en främmande by för att man är främling, för att man har fel dialekt och fel tröja. Över att se regeringsmakten fängsla och döda den som tycker annorlunda. Han hade tur som släpptes fri. Man måste ha tur, och hålla en låg profil, för att överleva.
Det brusar i kroppen, som om jag hade sockerdricka i mitt blodomlopp. Det har jag inte, jag har en nytryckt bok i min hand. En liten. Min egen. Jag gjorde den. Från frö till färdig.
En mäktig känsla ❤️
Nu ser jag fram emot att fp ihop den stora boken – Flickorna på tåget – nu är vi på väg!